Kronikerpodden

Om hur vi lever, lär och vet – när sjukdomen inte går över

Avsnitt 6: Vad menar vi när vi pratar om hälsa?

Skrivet av

sara

i

I detta avsnitt utforskar Helena och Sara det mångfacetterade begreppet hälsa och diskuterar olika definitioner och individuella tolkningar. Vi pratar även om hälsa ur ett historiskt perspektiv med hjälp av en gammal läkarbok från 1902, där hälsa beskrivs som en ständig förnyelse av kroppen. Jämförelser görs med WHO:s definitioner från 1948 och den uppdaterade versionen från 2006, som beskriver hälsa som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande.

Vi kommer även in på svårigheterna med att tillämpa standardiserade mått på hälsa på enskilda individer och lyfter fram hälsa som ett dynamiskt begrepp som även omfattar att kunna hantera kroniska sjukdomar. En artikel från Dagens Medicin hade fångat vårt intresse: ”Så når du patienter som säger nej” så den diskuterar vi också.

Avsnittet avslutas med att understryka vikten av att förstå hälsa både på individ- och gruppnivå, samt behovet av personligt anpassade strategier för hälso- och sjukvård.

https://podcasts.apple.com/se/podcast/kronikerpodden/id1826821158?i=1000734816816

Länkar

Transkript

Sara: Det är ju väldigt olika vad hälsa är för olika individer. Om Hälsa för en person kan ju vara som att om man lever med en reumatisk sjukdom så kan det vara att kunna hantera den smärtan och de utmaningar det kommer med.

Så att man kan hämta sina barnbarn på förskolan Det kan ju vara hälsa för en person. Eller så kan det handla om att man vill kunna spela fotboll med sina barn. Eller man vill kunna ägna sig åt sin hobby. Om det kan vara ridning eller trädgårdsskötsel eller något sånt där. Och det kan ju inte någon annan på gruppnivå bestämma hur jag ser på hälsa.

Helena: I Kronikerpodden lyfter vi den kunskap som ofta osynliggörs. Den som växer fram i vardagen, i kroppen i relationerna, i frustrationen och i det livslånga lärandet. Det här är inte en podd om varför vi blev sjuka. Det är en podd om hur vi lever, lär och vet när sjukdomen inte går över. 

Sara: Hej Helena! Ja, och det har ju blivit oktober och mitt i förkylningstider

Helena: Det hörs lite på din röst

Sara: Ja, jag ska göra mitt bästa, men det är så ibland med förkylningar. Man kan inte… Ja, man får leva med det. Det kommer då och då. 

Helena: det kan ju faktiskt passa bra eftersom vi har temat hälsa idag

Sara: Eller hur? Vi tänkte att vi skulle prata lite om… Vad menar vi när vi pratar om hälsa? Det låter ju så enkelt Men är det enkelt?

Helena: Ja, vad är hälsa?

Sara: Vad är det?

Helena: Hälsa för dig och vad är

Sara: exakt.

Helena: Kan det vara olika saker kanske?

Sara: Det kan det ju. Det är det som är så intressant eller hur? Och…

Helena: Tycker du att vi börjar någonstans då när vi har en så här väldigt brett begrepp och som kan betyda många olika saker och finns beskrivet på många olika ställen

Sara: Jag vill börja med att berätta om ett fynd jag gjorde. Jag röjde bland gamla böcker på vårt landställe häromsistens och jag hittade en läkarbok från 1902

Helena: pratar alltså 120 år

Sara: Ja, över 120 år sedan var den skriven. Eller tryckt.

Helena: Mm,

Sara: den boken hade tillhört min makes farfars mor. Hon hette Anna och hon var född 1882. Det känns helt vansinnigt.

Helena: Och hon hade en läkarbok hemma?.

Sara: En sån här lilla husläkarboken. Den hette Läkaren som husvän Kortfattad populär handbok i läran om hälsa och sjukdom. Och den var skriven av en läkare som hette Georg Lytken.

Och han… Och den här texten var ju fantastisk att läsa. Det var ju lite så här ovanlig gammaldags stavning och mycket inskjutna bisatser. Meningsbyggnaden var väldigt komplicerad. Ibland fick jag liksom gå tillbaka och liksom, var började meningen någonstans egentligen? Och då vill jag läsa ett avsnitt direkt i inledningen.

Så står det så här, och då får ni tänka er stavning med FV och HV och sånt där i gammal stil. Och då står det så här, denna inledning är skriven för att läsas. Läsarna äro tyvärr i allmänhet benägna att hoppa över inledningar förord och dylikt. Och man måste tyvärr också medgiva att detta ofta kan ske utan olägenhet.

Denna inledning måste emellertid, liksom de efterföljande tre avdelningarna, läsas. Och det med eftertanke om man vill hava någon verklig nytta av den bok vi tagit oss före att skriva- I synnerhet om man ämnar använda den så som författaren tänkt sig dess användning. Nämligen som en vänlig rådgivare till vilken man kan taga sin tillflykt.

Dels vid lättare sjukdomar, dels även i allvarligare fall. Då det är svårt att skaffa kunnig läkarehjälp vilken naturligtvis alltid är vida att föredra framför all annan hjälp som man kan eller rättare sagt tror sig kunna läsa sig till i en läkarbok. Det här var alltså två medier sammanlagt.

Helena: meningar har det ju otroligt

Sara: Ja, det är fantastiskt.

Helena: helt otroligt Men om man benar lite grann i det här

Sara: Ja,

Helena: det är en vänlig rådgivare

Sara: eller hur?

Helena: är ju också Man hade något slags folkbildande uppdrag tänkte man sig ändå, tänker

Sara: känns så, det känns så ja. Och sen den här, man fortsätter också den här mannen då, Georg Lytken, med alla goda, inledningen är också väldigt lång, jag tänker inte läsa hela såklart.

Men det är också fascinerande att han skriver att man inte blir läkare av att läsa en bok. Det är en konstform som också måste övas och utövas och man måste ha anlag för det. Jag blev faktiskt fascinerad över att det inte var så mycket skillnad på synen på vems ansvaret är för hälsan.

Helena: Och jag tänker också att det redan då fanns en tanke om att det här med tillgång och efterfrågan eller

Sara: Ja Ja

Helena: och man kan lära sig. Det fanns en sådan ambition här. Som en vänlig rådgivare både vid allvarliga fall men framförallt i kanske lättare sjukdomar då i någon mån.

Sara: jag tänker alltså att vi kan kanske dyka ner i det här fler gånger längre fram. Till exempel så beskrivs alltså den sjukdom jag, en av mina sjukdomar som är mest besvärlig för mig, Parkinsons sjukdom, beskrivs inte alls i den boken. Så det är också fascinerande att man hade inte, att sjukdomsspektrat har liksom förändrats på något vis sedan dess ganska rejält.

Helena: kunskap och ökad forskning så kan vi också ta hand om mycket mer och förklara mycket

Sara: Och ökade möjligheter. Ja,

Helena: vad säger den om hälsa kan man ju fundera på

Sara: för det kommer ju redan i första avdelningen afdelningen då. Vad är hälsa Vad är sjukdom? Och där är det ett långt han pratar mycket om att det inte är så lätt och sådär, vilket ju är intressant att man insåg redan då. Men sen presenterar han då tre definitioner som vi kan prata lite om.

Och det första är då, hälsa är den livligast möjliga förnyelse av kroppen på ett normalt sätt.

Sjukdom är ett partiellt avstannande av förnyelsen och död är det fullkomliga avstannandet av förnyelsen

är intressant för att på något vis så ser man ju det där då att Förnyelse, alltså hälsa är förnyelse och död är att man inte förnyar vilket på något sätt stämmer liksom även nu

Helena: så

Sara: det verkar ju också som att sjukdom är död och hälsa är motsatser och det är de ju inte riktigt det är inte riktigt så enkelt

Ja, och det är ju… Ja, det har ju hänt kanske lite på den fronten hur man tänker nu.

Helena: Ja för nu pratar vi ju om hälsa i närvaro av sjukdom.

Sara: och…

Helena: är i gråzoner och det har ju också förstås att göra med att utvecklingen gått åt att vi kan hantera mycket mycket mer av sjukdom och ändå uppleva att vi har hälsa

Sara: Ja, och det finns mycket att prata vidare om i den boken, men just de här definitionerna, för mig, så väcker de nog fler frågor än de besvarar. Men det är ändå intressant att se att redan för över 120 år sedan så var man väldigt intresserad av de här frågorna.

Helena: Och man hade liksom läkaren som husvän

Sara: jag tycker det är fint.

Helena: är fint faktiskt det finns ju också när vi har pratat tidigare om samskapande och att läkaren är en husvän att någonting som man kan Hålla i

Sara: Ja, vi kommer att återvända sen. Det kanske kan bli ett stående inslag av lite Georg Lütkens ord om någonting. Vi får se.

Helena: av gamla texter med många bisatser

Sara: Ja, exakt. Jag tycker det är underbart.

Helena: verkligen. Ja men vad finns det nu då för när vi tar oss från de här 120 åren så kan man titta, vad finns det för definitioner och så och då har ju WHOs definition av hälsa ändå, det fanns ju en från 1948 och den uppdaterades, det var 2006 va? Ja

Sara: det är den senaste uppdateringen och det är också intressant att över 50 år, nästan 50 år tog det innan, eller över, nästan 60 år tog det innan den uppdaterades och då tror jag bara uppdateringen var väldigt minimal.

Helena: och då pratar de nu om att hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro sjukdom och funktionsnedsättning

Sara: jag tror att det var det som var skillnaden mot innan 2006 att då stod det att det handlade om frånvaro och sjukdom och

Helena: mm.

Sara: fortfarande är ju den där definitionen ganska knepig eh

Helena: fullständig att någonting fullständigt, då är det ju ingen, och det är klart det kanske är så att ingen egentligen har fullständig hälsa så att säga, vi har alltid kroppen med oss.

Sara: Ja, i förändring, ja.

Helena: kan ju vara den här förnyelsen av

Sara: Ja, precis. Och sen det som är man kan ju fundera på varför det är viktigt att ha en definition på hälsa. Och definitioner Vi är ju viktiga framförallt om man vill mäta någonting och hälsa mäts ju på olika sätt i olika sammanhang. Både på gruppnivå i folkhälsosammanhang, epidemiologiska studier i stora grupper men också på individnivå när vi är i vården och liksom jämförs med andra hälsor Med mått, vad är normal blodsockervärde vad är normalt blodtryck och så det som den här då 2006

versionen av WHOs

hälsodefinition

inte gör är ju att den tittar inte på det individuella perspektivet, hade

man kanske inte kommit så långt på det perspektivet Ja

Helena: man får ju tänka att tillägget endast att det inte är frånvaro av

Sara: Mm

Helena: endast är det positiva tillägget i någon slags bredare mening och det har ju att göra med förstås att vi vet att halva befolkningen lever med en eller flera kroniska eller långvariga sjukdomar eller diagnoser Så det är klart att det panoramat har ju ändrats och då kanske inte hälsobegreppet kan vara att det ska vara fullständig frånvaro av all sjukdom och funktionsnedsättning.

Sara: Vi har ju pratat om det flera gånger tidigare avsnitt, att tack vare forskningsframgångar så överlever fler och fler sjukdomar som tidigare var dödliga. Och att i och med det så är det fler och fler som lever med kroniska och långvariga sjukdomar. Ofta med livslång eller i alla fall långvarig behandling på olika sätt.

Helena: Och jag tänker att om man tittar ur individens perspektiv då som du sa på gruppnivå så kan man mäta det där på… På folkhälsostudier och så, man pratar liksom om vilket är det lyckligaste folket eller vad man nu, på olika

Sara: Ja.

Helena: jag tänker på individnivå, vad har man för användning av en definition då?

Sara: Ja, och individnivån då blir det ju väldigt, väldigt intressant tycker jag själv.

Helena: Mm.

Sara: att det Det är ju väldigt olika vad hälsa är för olika individer. Om Hälsa för en person kan ju vara som att om man lever med en reumatisk sjukdom så kan det vara att kunna hantera den smärtan och de utmaningar det kommer med.

Så att man kan hämta sina barnbarn på förskolan Det kan ju vara hälsa för en person. Eller så kan det handla om att man vill kunna spela fotboll med sina barn. Eller man vill kunna ägna sig åt sin hobby. Om det kan vara ridning eller trädgårdsskötsel eller något sånt där. Och det kan ju inte någon annan på gruppnivå bestämma hur jag ser på hälsa.

Men när det mäts då på gruppnivå så är det ju ändå väldigt standardiserade mått. Och…

Helena: Fångar man det då

Sara: Ja, det är det man inte gör riktigt med de här standardiserade måtten. Sen har ju de här standardiserade måtten, det finns skalor som heter EQ5D och SF36 som ofta används den här sammanhangen för att se på gruppnivå.

Helena: Vad innehåller de?

Sara: Skalar, eller frågor om, ganska övergripande frågor om hur det är situationen för dig nu, vad har du för olika funktioner och så. Hur funkar din kropp och så. Och.

Helena: praktiskt

Sara: Ja.

Helena: gå upp för en trappa eller vad kan det vara

Sara: kan vara saker som. Hur skattar du din hälsa nu. Och jämfört med tidigare. Eller under senaste månaden. Vi kan kanske ha ett kommande avsnitt. Med att gräva ner oss mer.

Helena: jag tyckte bara det var spännande

Sara: Ja.

Helena: hur man definierar hälsa då kontra hur jag som människa definierar min egen

Sara: Det här är ett sätt att kvantifiera hur stort värde en insats kan göra. Och det kan användas i forskningsstudier eller i utvärderingar på olika sätt för att man ser då om man har en viss ökning på en viss skala av ett läkemedel till exempel så kan man säga att då är det läkemedlet effektivt då kan man liksom införa det.

Helena: Just det.

Sara: Men och sen då… Sen händer det ganska ofta att skalor används på sätt andra än vad de är tänkta för och då kan det bli knepigt på många sätt. Det tror jag kan förtjäna ett avsnitt som kanske heter Hur mäter vi hälsan?

Helena: Ja, precis. då kan man ju tänka ändå så här att om man nu har… Lägger ganska stor vikt vid sjukvårdens eller forskningens syn på hälsa och inte på den egna upplevelsen eller det som jag värdersätter eller hur jag definierar min hälsa, så kan det bli

Sara: Ja, ja, ja,

Helena: särskilt med tanke på vad får vi vår

Sara: exakt,

Helena: det som bidrar till hälsa i människors

Sara: ja, och, och.

Helena: har vi pratat också om kanske förut, men jag kan inte dra

Sara: Jo men när man tittar på var kommer vår hälsa ifrån procentuellt om man försöker göra det på någon sorts gruppnivå i det här fallet så finns det flera artiklar, en del forskning som handlar om det här men en artikel som jag brukar hänvisa till är en artikel som är skriven av en man som heter Schroeder.

som är publicerad i the New 

England Journal of Medicine som är en väldigt välrenommerad vetenskaplig tidskrift i USA. Och den här artikeln är från 2007 så den är inte helt ny men det har förmodligen inte så mycket förändringar på just de här storleksordningarna.

Helena: Jag tänkte säga att det är så stora

Sara: Ja, och då tittar man på den här artikeln då.

Hur stor andel av vår hälsa kommer från hälso- och sjukvården? Och konstaterar då att ungefär 10% av vår hälsa kommer från hälso- och sjukvården. Och resten kommer från genetiska, sociala och miljömässiga faktorer, ungefär 50%. Och den resterande 40% är då levnadsvanor och egenvård. Och om man då funderar… Mm?

Helena: svårt med siffror när man inte har några bilder framför sig, så 10% är hälso- och sjukvården.

Sara: sen ungefär lika stora delar av resten då kan man säga

Helena: det. Så av de 90 så är ungefär hälften av de 90 som är kvar, det är genetiskt socialt miljö och hälften är livsstilsfaktorer.

Sara: de här genetiska sociala miljömässiga faktorerna de kan man ju inte kanske påverka så mycket de är ju vad de är men där man har möjlighet att påverka själv är ju då levnadsvanor och egenvård Och med det här menar varken forskaren eller jag såklart att bara för att det är bara 10% av vår hälsa som kommer från hälso- och sjukvården, det betyder ju såklart inte att hälso- och sjukvården inte är viktig.

Helena: Nej den kan

Sara: Ja, det är ju avgörande att vi har en god och hög kvalitet från hälso och sjukvården i botten. Utan det man ska ta ifrån den här artikeln är att det räcker inte med det. Särskilt inte då om man lever med kroniska sjukdomar. Utan man måste också göra saker själv. Man måste ha sjukvården som en bas men man måste också vara aktiv och engagerad för att kunna uppnå individuell hälsa.

Helena: Och då kommer man och tänker, man tittar på levnadsvanor och den typen av frågor då, då kommer det ju frågor, för även där kan man ju behöva stöd och hjälp och få kunskap för det kräver ju mycket kunskap och jag tänker inte så mycket på, vi vet alla att det här med att äta rätt och fysisk aktivitet och så vidare, att det är… Att det är

Sara: Mm.

Helena: sen orkar vi inte alltid och det är ju det om man går till sig

Sara: Ja.

Helena: att leva upp till det hela tiden men man kanske kan göra små skruvningar i förändringar och så i de levnadsvarorna och få ganska stora effekter också. Men jag tänker att även där har ju som sjukvården en möjlighet att stötta

Sara: och

Helena: man är duktig på det där så att säga att.

Sara: hälso och sjukvårdslagen så finns det ju ett kompensatoriskt uppdrag Det står ju där om att man inte bara ska tillhandahålla vård utan man ska faktiskt bidra till hälsa. Och vård och hälsa är ju inte samma sak.

Helena: Nej,

Sara: Men vårdens jobb är ju att bidra till hälsan men det räcker som sagt inte utan det finns också andra faktorer som också spelar roll och det har man vetat väldigt länge att det finns andra determinanter brukar man prata om, väldigt viktiga som spelar roll för vår hälsa.

Helena: Ja men om man tittar då på hälso och sjukvårdens uppdrag då som vi pratade om att de har ju också ett uppdrag i lagen att

att bidra till hälsa och det kan ju bli

svårt då om patienter väljer att inte lyssna eller

att det uppfattas som att de inte lyssnar. Både du och jag reagerade ju på en artikel i Dagens Medicin som kom nu i veckan:

Så når du patienter som säger nej Vi kanske ska prata lite om den Sara eftersom både du och jag fick lite tankar som är kopplade till vad är hälsa och för vem och vem definierar

Sara: tycker jag att vi ska göra för att den är tänkvärd.

Helena: Det är ju en etiker som

Sara: Läkare och etiker i den här artikeln. Och han pratar, han är överläkare, Joar Björk han är överläkare inom palliativ medicin i Växjö och klinisk etiker Och i den här artikeln så pratar han då om hur man kan ge råd, om hur läkare kan, vårdpersonal kan ge råd till patienter och hur man kan agera när patienter inte vill ta emot de här råden när patienterna säger nej.

Och både du och jag tänkte ju först att inledningsvis så är han ju, så är den här artikeln väl balanserad

Helena: Ja, ur vårt perspektiv jag uppfattar också så ur mitt perspektiv att det är rimligt, han säger bland annat att vi äger varken makt rätt eller möjlighet att styra andras liv

Sara: Det är väldigt sant Nej

Helena: förstås så, det äger vi inte över någon människa,

Sara: Nej

Helena: och att man kan bidra med kunskap och att det är det som är uppdraget så att

Sara: Ja,

Helena: guida och så, ungefär som faktiskt då

Sara: att vara en husvän.

Helena: Men sen kommer han till det här att han säger, men vad har han för råd då? Och då pratar han om… Att man ska då övertyga det blir

Sara: Ja Ja

Helena: någon övertygas till det finns i första rådet någonting om att man ska försöka förstå den man har mitt emot sig och det är också bra det tänker jag måste vara ett grund i ett partnerskap eller ett samskapande ett samarbete, att man försöker förstå den som man ska samarbeta med men sen blir det knepiga tycker jag Att man ska rita och visa film.

Det blir ju på något vis lite Pogo Pedagog över det på något

Sara: Det där Det där talar om hur gamla vi är De som förstår vad podd

Helena: verkligen så.

Sara: De andra som vet Vad Pogo Pedagog är vet If you know, you know

Helena: Flanellograf hade jag kunnat säga också som… Inte vet vad det är så är det liksom en smart whiteboard. En analog version av en smart

Sara: alla som är uppväxta på 70-talet vet vad en flanellograf och Pogo Pedagog är

Helena: Ja men precis. Och att tänka sig att det är liksom inte dialogen utan om jag bara… Jag kommer kunna övertyga dig om jag bara har de här pedagogiska verktygen i min hand och det tycker jag blir lite problematiskt.

Sara: det blir ju det blir ju problematiskt när ingångsvärdet är att Läkaren vet bäst. Läkaren alltid vet bäst. Det står också i artikeln att han säger att det är förmodligen inte ens vi i vården som alltid äter dricker eller rör sig enligt gällande råd. Och så säger han så här, ändå förväntar vi oss när vi möter patienter att de ska värdera hälsa högst av allt.

Helena: Och det

Sara: Det är väldigt klokt.

 Jo, och jag tänkte att du hade ett exempel från onkologi som vi pratade om innan Helena.

Helena: Ja, men jag hade kontakt med en onkolog som vi pratade just om det här med vad gör man om någon tackar nej till behandling och hur hanterar man det. Hon sa att det är jättesvårt för det blir ju också någon slags etisk stress hos professionen

om att jag vet ju att det här skulle kunna förlänga livet

Men då menade hon ju också på att Det är ju de här, särskilt inom onkologin så är det ju väldigt invasiva väldigt kraftiga behandlingar som påverkar kroppen på så otroligt kraftfullt sätt i negativ bemärkelse under tiden och sen som man hoppas att det ska kunna öka chansen till överlevnad längre fram. Så du sa man måste också vara väldigt ödmjuk inför att människor faktiskt väljer att De här kraftiga behandlingarna, att inte

ta dom. Hon sa också att det är väldigt ovanligt

Men det finns de som säger, nej men nu är jag nöjd. Nu vill inte

jag kämpa på det här sättet mer och att man får förstå som läkare att 

jag kan inte, precis som att skriva artikeln jag kan inte tvinga någon till någonting. Och jag måste också förstå att en människa, Precis värderar hälsa på ett annat sätt än vad jag som har alla verktyg i min hand att behandla har. Och jag tänker att många av de här läkemedlen och behandlingarna har man ju själv inte heller prövat som läkare.

Man måste ju också vara ödmjuk inför det tänker jag. Att man vet ju faktiskt inte hur det är att ha varken sjukdomen eller behandlingarna. Så därför måste ju samspelet till, det ju det som måste till

Sara: just samspelet är ju det viktigaste av allt skulle jag säga i vården, för det är det som lägger grunden för allt det andra. Och som patient så har man ju såklart rätt att inte medverka. Det som är rätt att vägra vård det har man ju det lagliga rätt att göra. Man behöver inte ta behandling. Om det inte handlar om då fara för eget liv och man får en tvångsåtgärd.

Men det är ju också så att… Att aktiva kunniga patienter mår bättre och lever längre. Och då kan folk tycka, jag vill inte vara aktiv, jag vill att läkaren bestämmer. Och det har man ju rätt att göra, det beslutet Det är också att vara aktiv.

Helena: Ja,

Sara: Och då är det problematiskt för mig, då brukar jag tänka så här…

Många frågar mig, måste man bli expert på sin egen sjukdom? Och det måste man ju inte. Men då brukar jag tänka att om man tänker sig att man ska ordna ett födelsedagskalas åt någon annan och att jag ska bestämma vad du ska ha för tårta. Och då tänker jag, jag älskar lakrits. Jag tror att Helena vill ha en lakritstårta.

Helena: Mm.

Sara: så bestämmer jag det för att du har sagt att du vill att jag ska bestämma.

Helena: Mm.

Sara: så hatar du lakrits. Och då blir det ju fel. Så man måste ju ha varsin roll i det här tänker jag. Självklart ska patienten inte vara expert på medicin. Det ska vara läkarens roll. Även om läkaren såklart inte heller kan kunna allt.

Men då måste man ha rollen att som patient kunna vara med och bestämma vad som viktigt för mig. Om jag då tycker om lakrits så kanske en lakritstårta är perfekt. Men för en annan person kan det vara helt galet. Så jag tänker att det handlar inte om att så når du patienter som säger nej. Det handlar snarare om att så hittar ni bra sätt att jobba tillsammans

Helena: Ja, och att det kanske är ett kanske. är det viktiga. Kanske är det här rätt för mig. Kan vi

Sara: Ja, och att låta

Helena: vara

Sara: Ja

Helena: Att inte vara i de här ytterligheterna ja och nej. Ett kanske är det där vi landar i först. Och sen får vi se om det blir ett ja eller nej Eller vad vi kommer fram till.

Men att vara öppen för det. Och det kommer vi tillbaka till att hälsan uppnås Genom fler saker än hälso och

Sara: Exakt. Och att jag förstår det här perspektivet i den här artikeln som vi lät prata om. För att vårdpersonalen är ju utbildad och har valt det här yrket för att de vill hjälpa folk. Då kan jag Då kan jag förstå att det blir en frustration när folk då inte vill ha den hjälp som man erbjuder Men då måste ju se Då måste man se på sin roll på ett annat sätt som vårdpersonal.

Rollen ska ju inte vara att ge ge folk den hjälp som jag tycker de behöver. Det ska ju vara att hitta den hjälp de verkligen behöver ur deras perspektiv.

Helena:  Jag vet inte om det 

här är ett modeord men det pratas ju mycket om existentiell hälsa

kan också vara då Existentiell hälsa. Och när jag sökte på det så fick jag bara upp att det handlar om människans förhållande till livets stora frågor, meningsfullhet och förmågan att hantera livets osäkerhet och motgångar Och det är där jag

Sara: Absolut!

Helena: vad hälsa för mig, att kan man stärka förmågan att hantera livets osäkerhet och motgångar, vilket kan vara sjukdom, men det kan ju lika gärna vara andra saker som händer i livet, så har man också större möjligheter att klara av livet och få ökad livskvalitet eller så.

Sara: Ja, och det där är ju väldigt intressant för det är ju också en förskjutning i synsätt. För om man tänker på WHOs definition av hälsa från 1948 så handlar den om ett tillstånd Det vill säga att man fryser när man säger att nu är du så här. Medan den här existentiella hälsa pratar om förmåga att hantera, vilket är en mer dynamisk sätt att prata om det, vilket jag gillar jättemycket.

Helena: Och då kan det ju handla om, här pratar man ju om existentiella och andliga behov

Sara: Mm, mm,

Helena: och sådär. Men jag tänker att även det som vi pratar om hälsa i stort handlar hela tiden om förmågan

Sara: mm.

Helena: öka sin egen förmåga Att få göra mer av det man vill i livet eller trots närvaro och sjukdom kunna leva livet så gott bara är möjligt.

Sara: Och det handlar det ger ju också bilden av att det är så livet är livet är ju inte statiskt och stillast livet rör sig ju livet förändras

Helena: Och det är det enda som är

Sara: Det är det enda som är säkert. Men om vi skulle försöka knyta ihop den här spretiga hälsosäcken då.

Helena: Ja. Jag

Sara: ska våra lyssnare bry sig om vad man menar med hälsa Varför är det viktigt och vad kan man använda det till?

Helena: tänker att börja själv fundera över vad hälsa är för mig. För mig har det hjälpt jättemycket i mötet med de tio procenten Så hjälper det

mig att bli tydligare och kanske också faktiskt att må bättre i det mötet 

Att jag kommer lite mer förberedd jag funderar lite mer på… jag vill och om man lyfter en nivå ovanför det individuella mötet så är det likadant att i olika

Sara: Mm. Och för mig så tycker jag att det är viktigt att tänka på att det är skillnad mellan hälsa på gruppnivå och hälsa på individuell nivå. Och

det är också viktigt att tänka på att det mäts på olika sätt. När vi pratar om en grupp, hur mår ungdomar i Sverige? Så tittar man ju på någon slags medelvärde över en stor grupp. Och då kan ju de individuella…

Värdena försvinna. Så därför tycker jag det viktigt att tänka på att hälsa kan vara individuellt och på gruppnivå.

Helena: Och att det har betydelse på vad man tar för beslut då med insatser eller verksamhet eller…

Sara: Exakt så.

Helena: och jag tänker också utifrån WHOs förändrade definition, vad får det för betydelse på alla de här nivåerna om vi nu ska ta det på allvar?

Sara: Nu tror jag vi får sluta Nu har min röst gett upp här.

Helena: men då får vi sluta för det finns inte mer. Men ja, vi får tacka för idag

Sara: Ja.

Helena: du hosta vidare Sara.

Sara: får försöka återskapa lite individuell hälsa här.

Helena: Ja, gör

Sara: Vila rösten.

Helena: Lycka

Sara: för idag. Hej hej.

Helena: för idag. Hej då.

Sara: Tack för att du har lyssnat på Kronikerpodden. Du hittar länkar och annat material till detta avsnitt på Kronikerpodden.se. Vi hörs snart igen.

Kommentarer

Kommentera gärna här!

Fler inlägg