Detta avsnitt av Kronikerpodden lyfter fram kunskap som ofta förbises, med fokus på vardagslivet med kronisk sjukdom och betydelsen av egenvård. Sara och Helena fortsätter sitt samtal från avsnitt 7 och utforskar nya insikter kring egenvård. De betonar vikten av att stärka sin hälsa genom egenvård och jämför traditionella, historiska metoder med moderna tillvägagångssätt. De diskuterar även Bodil Jönssons syn på hälsa samt skillnaden mellan hälso- och sjukvårdens perspektiv och patienternas när det gäller egenvård. Begreppet ’meta-egenvård’ introduceras som handlar om hur patienter lär sig och utvecklar sina egenvårdsstrategier. Sara berättar om forskningsprojektet Kronisk kunskap som hon ska leda med start i januari 2026. Projektet är finansierat av Vetenskapsrådet och syftar till att utveckla en modell för meta-egenvård för att därigenom förbättra förståelsen för kroniska sjukdomar.
https://podcasts.apple.com/se/podcast/kronikerpodden/id1826821158?i=1000742132599
Länkar
- Bodil Jönssons hemsida: https://www.bodiljonsson.se
- Citat från hennes böcker: https://www.bodiljonsson.se/citat.html
- Forskargruppen på Uppsala universitet där Sara arbetar: https://www.uu.se/institution/kvinnors-och-barns-halsa/forskning/enheten-digital-halsa-och-mental-halsa/path—e-halsa-och-halsodata
Transkript
Sara: jag brukar beskriva det som att som patient känns det ibland, eller ganska ofta faktiskt, som att målet för vården ur vårdens perspektiv är att leverera vård Men för oss som lever med sjukdomar så vill vi använda vården som ett medel för att nå vårt mål som är hälsa
Helena: I Kronikerpodden lyfter vi den kunskap som ofta osynliggörs. Den som växer fram i vardagen, i kroppen i relationerna, i frustrationen och i det livslånga lärandet. Det här är inte en podd om varför vi blev sjuka. Det är en podd om hur vi lever, lär och vet när sjukdomen inte går över. Hej Sara, då är det dags igen.
Sara: Hej Helena Nu ska vi prata egenvård igen
Helena: Vi blev inte riktigt klara tror jag första gången.
Sara: finns massor mer att säga
Helena: Vi har ju hittat lite nya ingångar till egenvård Vi var ju väldigt mycket inne på hälso och sjukvårdslagen, socialstyrelsen och det här citatet om att hälsa…
Sara: filosofen
Helena: men precis som att vara upptagen av sina livsuppgifter, att det är viktigt.
Och då har du ju förstås i vanlig ordning grottat vidare och kommit vidare där med citat ja.
Sara: det här citatet Och till min stora glädje Men inte förvåning Så hamnade jag på Bodil Jönsons hemsida Bodil Jönsson är en hjälte för mig sedan många år. Hon skrev om tid i slutet av 1990-talet. Tio tankar om tid. Det var en bok som jag och min man köpte till varandra samma jul och gav varandra utan att veta om att den andra hade köpt samma bok och sen har jag fått glädjen för några år sedan att faktiskt träffa Bodil och samarbetar med henne både du och jag och det är ju en fröjd hon är ju fortfarande väldigt aktiv i och sin bokskrivning
Helena: ju tänka och jobbar nu med det som vi tillsammans funderar kring kring kunskap och bildning och kunskapens värdegrund. Så det passar ju fint. Men vad är det för citat som du har hittat från henne?
Sara: kommer lägga ut länken sen också på sajten men hon har en sida med citat från sina egna böcker och då kopplar hon det till det här med Gadamer om livsuppgifter och då har hon en bok som heter Guld som hon skrev för en del år sedan där det finns en citat där hon skriver att ”Att ha hälsan är inte detsamma som att inte vara sjuk. Upplevd hälsa är att i glädje vara upptagen av sina livsuppgifter. Man kan alltså ha hälsan också om man är drabbad av sjukdom”. det är ju inte förvånande som sagt att Bodil har tänkt så också. Och väldigt roligt. Det skulle vara väldigt kul att kanske ha med henne i podden någon
Helena: Vi kanske får fråga om hon vill vara med någon gång framöver
Sara: vi
Helena: Mm, verkligen. Och då kan man ju säga att nästa twist på det här då, om vi kommer från hälso och sjukvården som system och lagar och så, så kan man tänka att det här att ha hälsan i närvaro av sjukdom, det är ju där vi väldigt mycket rör oss i det här med kronisk sjukdom och så.
Och hur är det att leva då? Med kroniskt långvarig sjukdom och sköta den det är ju där vi hamnar och då när du och jag satt och pratade om det här så började du säga att jag har lite ont i kroppen och då är det ju intressant att du säger det eftersom du har en sjukdom som i vanliga fall också du får problem med kroppen i men nu var det någonting annat jag hörde det, att nu var det någonting annat som hade hänt med kroppen vad är det du har gjort?
Sara: skäl. Jo, jag har ont i kroppen men jag får skylla mig själv, sa jag till
Helena: Mm, mm.
Sara: har en platta som känner av hur man lägger tyngden.
Och så spelar jag spel med tvn och så… Den har jag startat upp igen och börjat använda och spela balansspel och konditionsspel och då är det bara mot mig själv och då loggas det och jag får se hur min tyngdpunkt ligger. Särskilt balansspelen tycker jag är kul för då är man själv en kulbana så ska man få in kulor i hålen så man ska stå på den här plattan och balansera så att den kommer rätt. jag hade så roligt så jag glömde mig lite grann Jag kände inte efter så mycket så jag har fått ont lite på nya ställen faktiskt.
Helena: muskler som har aktiverats kanske.
Sara: kanske också lite fel spänning och så, lite för spänd och så. Så jag
Helena: skulle
Sara: på det där igen snart.
Helena: du kalla det egenvård då?
Sara: hundra procent. För det här är ju ett sätt som jag gör för att må så bra som möjligt. Och det där är ju någonting som jag har tänkt mycket på. Skillnaden på hur vården ser på målet med vård och hur vi som lever med sjukdomar Vi vill använda vården, så jag brukar beskriva det som att som patient känns det ibland, eller ganska ofta faktiskt, som att målet för vården ur vårdens perspektiv är att leverera vård Men för oss som lever med sjukdomar så vill vi använda vården som ett medel för att nå vårt mål som är hälsa Och då har vi pratat flera gånger i den här podden om att det är bara 10% av hälsan som kommer från hälso och sjukvården och att det är viktigt att man också gör saker själv och det här är ju den delen som man gör själv, egenvård eller levnadsvanor och den typen av, det är mitt Nintendo Wii-spelande
Helena: Mm.
Sara: igång.
Helena: Mm.
Sara: Man brukar säga, use it or lose it, brukar många fysioterapeuter säga. Att de muskler, man måste framförallt balans Balans är jätteviktigt att hålla och en färskvara. Så jag försöker utmana den på ett säkert sätt så ofta jag kan.
Helena: Jag som aldrig har tränat, jag har inte varit en person som tränar aktivt, har ju insett nu att det är mycket lose it som pågår i kroppen när man blir äldre.
Sara: att det faktiskt går att vända det, eller
Helena: Ja men det går att vända det, så jag har ju faktiskt börjat träna och träna nu två gånger veckan och märker ju då hur mycket starkare man blir när man gör det.
Sara: Skillnaden på hur vården ser på målet med vård och hur vi som lever med sjukdomar Vi vill använda vården, så jag brukar beskriva det som att som patient känns det ibland, eller ganska ofta faktiskt, som att målet för vården ur vårdens perspektiv är att leverera vård Men för oss som lever med sjukdomar så vill vi använda vården som ett medel för att nå vårt mål som är hälsa
mål för dig själv också med träningen när du började.
Helena: Jo men det är ju det här livsuppgiften med trädgård som satte lite krav på att jag skulle kunna lyfta in. Jag har byggt ett växthus med gamla fönster Som min pappa har renoverat och de här gamla fönstren var en gånger två meter och jag bestämde mig ja, de var tunga med glas i och så jag bestämde mig för att jag skulle kunna lyfta in dem när vi skulle sätta dit dem lite åbäkigt förstås men det gick så att efter ett halvår så kunde jag lyfta de där fönstren och hålla emot och pappa kunde skruva i dem så att det var det var liksom ett mål med min Träning då som egenvård för att…
Sara: för dig. Men det där är ju inte ett mätvärde Det är ju väldigt mätbart för
Helena: Mm.
Sara: väldigt motiverande
Helena: Mm.
Sara: Men det är ju inget som vården kan mäta. Jag tror vi måste göra det här avsnittet Hur mäter vi hälsa någon
Helena: Mm.
Sara: får skriva
Helena: Jag får skriva upp det på listan. Absolut Men om vi kommer tillbaka nu då till det här med egenvård och vi måste ju ändå gå till våran Lütkens en gång till i det här. För han har ju skrivit förstås vidare då om det här med vad man ska ha hemma och vad man kan göra med sitt lilla husapotek
Sara: ska bara nämna väldigt kort om att det här är första gången man hör om Lüttkens Lüttkens är en författare en läkare som skrev en läkarbok som trycktes 1904.
Helena: Som heter Läkaren som husvän.
Sara: som husvän, den är helt fantastisk. Den är ett tidsdokument på många sätt. Jag dyker in i den och tittar på olika aspekter av hälsa vård sjukvård och sjukdom.
Helena: Och vad säger han om husapoteket då?
Sara: för det är klart att han har en lista av vad man ska ha hemma i husapoteket. Då säger han först att i städerna där det överallt finns apotek att tillgå skulle det vara orimligt att hava allihand av medicament i hemmen. Däremot kan det helt visst vara nyttigt på avsidesbelägna orter där man har långt till apotek och läkare Och där man väl också kunde önska att emellanåt hjälpa sig själv i mindre sjukdomsfall att hava en liten samling av de mest använda medicamenten. då skriver han här då att boken är gjord för att vara till nytta just för sådana hem som ligger långt ifrån städer. Man ska inrätta ett litet husapotek Då ska man beskriva hur det ska vara. Det ska vara ett litet skåp, det ska finnas lås på det så att det skyddas från framförallt barn som inte ska komma åt det.
Det ska vara fullkomligt fuktfritt och det bör vara skyddat från ljus Det är för att de här medlen man har här kan vara ljuskänsliga i vissa
Helena: Det är väl ungefär som står på burkar nu för tiden också.
Sara: finns en anledning. Och så ska man gå igenom och kolla så att allt är rätt och att det inte har blivit mögel eller fukt eller något som har blivit förstört eller saknas någonting när man väl behöver det, för när man väl behöver det måste man ju ha det. sen så är han väldigt detaljpräglad här, han säger till och med så att det ska vara… Man bör se till att man har en tydlig etikett på alla saker man har i sitt lilla husapotek. Det ska vara en vit etikett om det är för invärtesbruk en röd etikett för utvärtesbruk. Och så ska man skriva tydligt namnet på innehållet och helst också en uppgift om dess användning och dos. Och så ska man hålla dem tydligt separerade för att man inte ska blanda ihop. Och man får absolut inte ta dem i mörkret. Man ska kunna se vad det står och man ska vara väldigt noggrann med att läsa igenom.
Helena: Man tar ju sällan saker i mörkret, men okej
Sara: vet
Helena: är bra att han skriver det.
Sara: Han är lite övertydlig ibland kan jag tycka. Men sen i själva listan då är jag också lite intresserad har han ju gjort det i två kolumner här där de har invärtes bruk till vänster och utvärtersbruk till höger. Och han följer inte riktigt sitt eget råd där kan man säga om att skriva vad de är till för så jag vet ju inte riktigt vad alla är till för men i en världens bruk, man ska ha antifebrinkapslar och då skriver han till och med hur mycket det ska vara hur många man ska ha och allt sånt här och det kan man ju lista ut vad det är till för det är för feber då och det är då receptbelagt så då måste man få det från läkare, det är lite asterisk här då men sen så ska man ha Blaudap Bloudspiller, det vet jag inte vad det är.
Men han säger att det ska man ha till någonting. ska man ha 200 stycken sådana.
Helena: Oj, det är mycket också.
Sara: Man ska ha mycket sådant. Och så utvärter ska man ha pulveriserat alun. Det tror jag är för till exempel vårtor och sånt som man kan göra med alun. Och så ska man ha amerikanskt häftblåsta av någon anledning. Men sen finns det då att man ska ha bromkaliumlösning, man ska ha bröstdroppar, man ska ha digitalisdroppar. Och apropå trädgård just, det kommer ju från växtriket då. Så mycket av det här som fanns då var ju framförallt från växtriket. Det fanns ju inte riktigt någon läkemedelsindustri på den här tiden. Ja det gjordes nog på apoteken mycket av det
Helena: Ja, jag tror det.
Sara: Ska man krossa det en där? Eter ska man ha då vid svimningar och så som inciterande luktmedel ska väcka upp folk.
Det var det här liksom
Helena: Mm, mm.
Sara: Och så står det att man ska ha Fläderblommor Jag läser inte alla
Helena: Ja, det är…
Sara: Kamferdroppar, kamomillblommor, kaneldroppar Karlspadersalt Vid förstoppning tror jag till exempel Kininpulver Det är också tror jag för febrönat Så det är en lång och diger lista i bokstavsordning. Som han då, kräksaltsirap, man ska ha lösande lakritspulver, malartsdroppar, morfindroppar, myrradroppar till munvatten Jag
Helena: Mm.
Sara: borstade tänderna på den här tiden så det kan säkert vara sådana saker också. Opiumdroppar så mycket är ju från naturen. okra Salvia blad så det är en spännande lista tycker jag, valeriana droppar det är nästan bara natur alltså det är
Helena: Mm.
Sara: ja
Helena: Som man kanske hade hemma också. Och när jag funderade på det här så tänkte jag på hur det var med min mormor och morfar. För det här var ju en tid när min morfar var född 1904. Så det var en association till det. Han var född 1904.
Sara: Tack.
Helena: Och där var det ju, på diskbänken så stod det alltid ett avkok som man drack. Och det kunde vara, ja idag är det avkok på persiljerot för att Och så var det förstoppning eller det var något som skulle åtgärdas i kroppen. Eller nu måste vi äta extra kruskagröt För det behövdes av någon anledning. Och det där var helt naturligt att det var så.
Man hade olika… Ja, dekokter som man liksom drack och sådär och han var ju också en väldigt atlet han levde, han cyklade omkring med sin stega, han var murare, eller målare, så han hade liksom stege och sånt som han cyklade med runt Kungälv och mot Göteborg och så och då var han ju tvungen att träna så han hade ett gymnastikpass varje Varje morgon som han gjorde och när vi var små så fick ju vi göra det med honom det var armhävningar och det skulle viftas och det skulle böjas och det skulle bändas liksom i kroppen på morgonen för att man skulle komma igång och sådär och så hade han ju jätteont förstås i rygg och armar Och då sa han till mig, du måste knåda, du måste knåda så jag kan sätta mina små knytnävar på hans rygg och dra dem upp och ner.
Och allt det där gjorde han ju för att hålla sig fysiskt aktiv och det har ju till saken att han förstås nästan blev hundra och så. Och jag tror inte han levde så egentligen så renlärigt annars men just med de här sakerna så… Fanns det en kunskap om någonting jag vet inte om det funkade men i den här Lüttkens andan att det där husapoteket det var väldigt närvarande
Sara: Ja. Det är jättespännande att höra om. Min morfar var också en friskus. Han var född 1921 och han körde Vasaloppet. Han gjorde en svensk klassiker på 70-talet och sånt där så han var väldigt aktiv väldigt länge också. Och både han och mormor var ju också uppväxta på landsbygden så de hade ju också det här.
Det långt till läkare och så. Så jag kan också känna igen de här tankarna med att husa apotek och att man tog det man hade till hands och var bra på att hjälpa varandra också i gårdarna.
Men om vi flyttar oss till nutid då
Helena: Ja, förflyttas hundra år.
Sara: hundra år framåt i tiden så är det ju skillnaden då hur vården ser på egenvård och vi som lever med kroniska och långvariga sjukdomar. Jag brukar använda En bild som jag ska beskriva nu, för det är svårt att se bilder i tal. jag brukar beskriva, och det här har jag både upplevt själv i kontakten med vården, men också läst i forskningen. Och jag har gjort ett tydligt exempel för Parkinson, men det är egentligen liknande för alla kroniska sjukdomar. Vården ser på egenvård som kopplat till det kliniska, det medicinska direkt kopplat till sjukdomen. Så i Parkinson kan det handla om att man ska hantera sin läkemedelsbehandling, man ska gå på läkarbesök och andra vårdbesök. Man ska ha rimliga levnadsvanor när det gäller stress och sömn och diet och motion och så. Och annan terapi som sagt och man har hjälpmedel man ska använda det är det som vården ser som egenvård ofta och det är deras bild av egenvården sen och om man då frågar oss som lever med Parkinson så är det först absolut, de där fem delarna då är ju även det vi ser som egenvård men sen när man går ett Ett steg till att tänka på vilka arbetsuppgifter innebär det här då så blir det en väldigt mycket mer komplex bild.
Det kan till exempel handla om att man måste hålla koll på apoteket att de har saker inne. Det kan handla om att navigera i vården. Det kan handla om att hitta… Att söka bland forskningen för att få idéer om vad man kan göra själv, och det kan också vara att hitta tillgängliga behandlingar Vad finns det för behandlingar Vad kan jag fråga efter?
Vad kan jag diskutera med min neurolog? Kopplat till medicinen så ska man först hitta ett apotek som har det inne, så ska man se om det är restnoterat och då måste jag jaga vidare Om den kanske har försvunnit helt en medicin så kanske jag måste kontakta läkaren för att få ett nytt recept. Sen ska jag då ladda dosetter för att ha förberett och då kan det vara 4-5 olika typer som ska kombineras i olika tider 4-5-6 gånger om dagen. Och sen hitta då rätt tider hitta doser, komma ihåg att ha med sig och hantera allt det här. sen då, var finns det bra vård och träning, vilken passar mig, vilken kan jag hitta nära mig, vilken finns tillgänglig. Och sen, som det ju gör med tiden, att man får andra symptom. Det kan vara någonting som dyker upp som kan vara något övergående, det kan vara en infektion eller något annat. om det är något, det kan komma nya, man kan ju faktiskt få fler kroniska sjukdomar också. Så då ska man försöka lista ut, hör detta till Parkinson eller kan det vara något annat? det en biverkan av någon medicin jag tar eller är det ett nytt symptom? att du hör ju, det blir ju snabbt väldigt, väldigt komplicerat
Helena: Mm.
Sara: Och det här skillnaden, alla de här uppgifterna som jag listade ett urval av, de tänker ju ofta inte vården på att det faktiskt är det som vi gör när vi tar hand om det här. då tänker ju ofta inte patienter på det från början heller Och på sätt och vis kanske det kan vara bra för man kanske skulle bli avskräckt. Men å andra sidan den enda som lider av om det inte görs det är ju jag själv. Och det här är då en lucka i forskningen också. För att det som inte syns i forskningen det får inte uppmärksamhet riktigt på de här beslutsfattarnivåerna heller ofta.
Helena: Man vet inte heller riktigt hur det ser ut om man inte har tittat på det förstås
Sara: Och framförallt det här då, en sak är ju då om man tänker att uppgifterna man gör, det kan ju finnas mer eller mindre kartlagt att det här är uppgifter man gör för den här sjukdomen. Men sen om man tittar på nästa nivå av det då, som jag kallar då meta-egenvård,
Helena: Nu för vi in ett nytt begrepp tänker jag.
Sara: precis,
Helena: nivå är meta-egenvård. Vad är det?
Sara: tänker jag att det handlar om hur lär man sig om egenvård som patient och hur vidareutvecklar man sin egenvård Om man ska ta ett exempel då, till exempel om man lever med typ 1 diabetes så egenvård är då kanske att man tar insulin som man blir tillsagd, som doktorn har ordinerat, man har då rimliga, man motionerar, man har goda matvanor och så vidare Men om meta-egenvården, då kan det vara att man även använder sätt att optimera sin insulinbehandling och kanske göra en bedömning och se att man lär sig hela tiden och vidareutvecklar det.
Helena: Mm.
Sara: både hur man lär sig från sin egen kropp och sitt eget hanterande, men också hur man lär sig av andra personer i samma situation eller hur man lär sig från andra delar av samhället. det där med meta-egenvård det är ett begrepp som jag… Kom på, och jag tror inte, jag har inte hittat att det används någon annanstans faktiskt. Och det är också en skillnad för att ofta är det ju, oftast ser man ju på kronisk sjukdom utifrån sig. Det vill säga, man ser på den levda erfarenheten från den lärda erfarenheten det säga läkare och forskare som har lärt sig böcker och från att titta på annat. Att studera då en viss sjukdom eller en viss en viss fenomen. Medan det kan ju vara annorlunda om man inifrån, då kan det komma flera aspekter in i det. Ett exempel som jag brukar använda på hur forskningen kan förändras när man får med den levda erfarenheten också är att när personer som lever med autism, som inte är en sjukdom men som är en funktionsnedsättning och ett annat sätt att fungera När personer som lever med autism började bli forskare inom autism så förändrades autismforskningen. För då fick man med även det som kommer inifrån som inte går att studera från utsidan.
Helena: Med nya perspektiv och nya frågeställningar.
Sara: frågeställningar och nya sätt att mäta och kvantifiera också faktiskt.
Helena: Både metodiken och innehållet.
Sara: och det tycker jag är jättespännande Men då när jag satt på tåget Från Göteborg faktiskt När jag kom på det här meta-egenvård Det blev en ansökan Till ett forskningsprojekt Och jag
Helena: Ska du täppa till det här gapet här i hålet som inte delar av det i alla fall?
Sara: ska göra mitt allra bästa Att bygga en bro mellan Levd lärd erfarenhet Så jag har fått finansiering från Vetenskapsrådet för
Helena: Vad
Sara: år. Som börjar då första januari 2026 och håller på det fyra år.
Helena: ska ni göra?
Sara: Ja, vi
Helena: Eller du och dina kollegor kanske?
Sara: och mina kollegor ska… Vi ska utveckla en modell om meta-ägenvård. Så vi ska intervjuas massor med personer som då är spetspatienter.
Helena: Mm?
Sara: där finns det ju också såklart en koppling till spetspatienter i det här. Att personer som då använder meta-ägenvård är ju också spetspatienter.
Helena: Det här är jättespännande. Vad kan man läsa mer om det här på sikt? För jag kan tänka mig att man nu vill vara med och bidra.
Sara: man följer podden här så kommer vi ge uppdateringar tänker jag. Men det finns inte ännu uppe information, men det kommer att finnas information på den forskargupp jag jobbar i på Uppsala universitet. Där kommer det att finnas information. Jag kan lägga en länk i inlägget till det här avsnittet till den forskargruppsidan så kommer det att komma information där så
Helena: du kommer väl behöva kontakter med lyssnare och få, ja, det är jättebra.
Sara: ska vi se hur patienter lär det de behöver kunna för att leva ett gott liv ur deras perspektiv. För det är också en skillnad hur man definierar ett gott liv. Det har ju hittills väldigt mycket definierats utifrån sjukvården.
Helena: Mm.
Sara: sen vill vi också se hur kan vi sprida det här då till flera Så hur kan vi till flera patienter men också till vården?
Hur kan vården ta till sig det här på ett bättre sätt? Så
Helena: Ja, det är ju superspännande.
Sara: arbete om det.
Helena: Ja, jätteviktigt.
Sara: Ja, och vi kommer behöva ha, vi kommer vilja ha jättemycket hjälp såklart från andra. Vi kommer behöva det. Så där kan man få möjlighet att vara med på olika sätt, absolut.
Helena: Spännande.
Sara: Ja, och jag är jätteglad för detta. Projektet, jag tror inte jag har sagt vad det heter.
Helena: Vad heter det?
Sara: heter Kronisk kunskap.
Helena: Ja, såklart.
Sara: ja.
Helena: Jättebra ju. Varför är det här viktigt? Brukar ju vara våran. Varför är det här viktigt för den som lyssnar? Varför?
Sara: bry sig om det här? Vi gör ju den här podden för personer som lever med kronisk sjukdom, deras anhöriga och de som tar hand om oss i vården och jag hoppas att folk tycker att det är lika viktigt som jag tycker att det är att vården blir bättre på att förstå vår situation och att det här kan bidra till det förhoppningsvis Det tänker jag.
Vad tänker du?
Helena: Jag tänker att här finns en möjlighet att bidra-
Sara: Ja.
Helena: det nu är det här projektet eller vad man nu vill vara med i men att den här luckan i forskningen och luckan i hälso och sjukvården här kan man bidra på en metanivå då och faktiskt kanske förbättra systemet och det är ju spännande.
Sara: Det tycker jag är både spännande roligt och viktigt faktiskt det
Helena: Det är en bra livsuppgift.
Sara: är en av mina livsuppgifter det är det faktiskt det kan låta kanske konstigt men det är det faktiskt jag tycker det är både roligt spännande och viktigt
Helena: Vad fint. Då avslutar vi det och säger nu att nu har vi gått igenom egenvård i två avsnitt.
Sara: Ja.
Helena: Får vi se om vi kommer tillbaka till det. Det är mest troligt.
Sara: Det kommer bli
Helena: Absolut.
Sara: med det. Men för varje varv hoppas vi att det blir så nytt Och att vi får mer att prata
Helena: Ja, absolut.
Sara: för idag Helena.
Helena: för idag. Ha det så gott
Sara: då.
Helena: då.
Sara: Tack för att du har lyssnat på Kronikerpodden. Du hittar länkar och annat material till detta avsnitt på Kronikerpodden.se. Vi hörs snart igen.
Kommentera gärna här!